Irlandinformation talar på Södermalmstorg.
Irlandinformation samlades på första maj klockan nio vid La Mano-monumentet på Södermalm, en symbolisk staty för de svenska Spanienfrivilliga som stupat i kriget mot Franco och fascismen i de Internationella Brigaderna. Vid halv tio begav vi oss vidare till Södermalmstorg där det delades flygblad, och samlades pengar till vår fängslade kamrat Tony Taylor. På Södermalmstorg hölls även ett tal som kan läsas i sin helhet här nedan:
Talet:
I år var det för några dagar sedan 100-årsjubileum för påskupproret på Irland. Det var ett uppror för frihet från den brittiska ockupationen, men det var mer än så. En av de största väpnade grupperna i upproret var Irish Citizen Army, en väpnad gren utvecklad ur fackföreningrörelsen och ledd av James Connolly. Det var ett uppror för självbestämmande inte bara för ett land utan för folket i helhet. Upproret slogs ned, men ockupationmaktens brutalitet fick glöden att flamma upp till ett inbördeskrig där södra Irland blev en postkolonial fristat med en ny Irländsk överklass som ersatte den tidigare brittiska som exploatörer av arbetarklassen, medan nordirland förblev under brittisk ockupation.
Kampen fortsatte, med viktiga händelser som Bloody Sunday 1972 där 14 civila mördades av brittiska fallskärmsjägare, eller hungerstrejken 1981 där tio medlemmar från de väpnade grupperna IRA och INLA offrade sina liv, men ledde 1994 fram till ett nytt svek. Det så kallade Good Friday Agreement, där eliten inom partiet Sinn Fein fick viss politisk makt mot att de gav upp kampen för frihte och vände sina vapen mot de som ville föra den vidare, det är lika lite ett steg mot en enad arbetarrepublik som uppdelningen med fristaten var på 20-talet.
Med GFA splittrades motståndet, men det är inte krossat. Grupper som Republican Network for Unity, 32 County Soveregnity Movement, Republican Sinn Fein, Irish Republican Socialist Movement och andra kämpar vidare, ockupationen består, arbetarklassen är fortfarande splittrad, och mängder av politiska fångar och krigsfångar sitter fortfarande inlåsta. Kampen har ibland anklagats för att vara sekteristisk, men redan med United Irishmen på 1700-talet har katoliker och protestanter stått sida vid sida. Och för de progressiva krafterna idag handlar det fortfarande om kampen för en enad arbetarrepublik. Det är inte en nationalistisk rörelse, det är en rörelse för klassen och folket oavsett etnicitet, det är inte heller en rörelse begränsad till den gröna ön utan en del av den internationella klasskampen. En kamp vi aldrig förlorar så länge vi står upp för varandra och inte sviker i vår solidaritet.
Det svenska solidaritetsarbetet med våra irländska kamrater går tillbaka till 60-talet, vi i Irlandinformation tänker hålla den fanan högt och hoppas att ni gör det också.
Free Tony Taylor
Free all prisoners of war
Beir bua!
Saoirse go deo!
Irlandinformation utanför den brittiska ambassaden.
Klockan 11 hade vi utlyst ytterligare en samling. Tillsammans gick vi till den brittiska ambassaden och ställde utanför upp med fanor och budskapsplakat, till stöd för de republikanska fångarna. Efter ambassadaktionen delade vi upp oss och delade flygblad på olika 1:a maj-demonstrationer.
Vid halv fem var vi inbjudna på en abonnerad fest där vi samlade in pengar, och sålde merchandise, till stöd för den irländska kampen. Flera personer visade även intresse för både medlemskap och stödmedlemskap vilket glädjer oss.
Irlandinformation tackar alla som dök upp på våra aktiviteter, vi lovar att det blir mer av detta under året.
