(This article is only written in Swedish, it is part of our campaign to spread information about Liam Campbell to Swedish-speaking individuals)
Liam Campbell, som nu sitter i häkte i Litauen, utlämnad dit av den irländska fristatens jurister, anklagas för terrorism, vapeninnehav och smuggling. Punkterna är märkliga, Liam, som aldrig satt sin fot på litauisk mark, har väl knappast utövat någon terrorism där. Om han innehaft vapen har väl det brottet likaså skett på Irland och inte i ett land där han aldrig varit. Smuggling, skedde det någon sådan? Nej. När hans broder Micael dömdes för intentionen till smuggling, frikändes han senare då domstolen bekräftade det han tidigare uppgivit, han lurades i en fälla av den brittiska säkerhetstjänsten MI5. Inga vapen smugglades från Litauen till Irland.
Litauen har haft ute en europeisk arresteringsorder på Liam sedan tolv år tillbaka. Han satt fyra år i fängelse i norr innan domstolen där slog fast att han inte kunde utlämnas till ett land där förhållandena i fängelserna är sådana att hans mänskliga rättigheter skulle vara starkt hotade. Britterna kunde se detta, inte Fristaten. Liam anklagas för att ha gjort förberedelser för att åka till Litauen och skaffa vapen. Kom han dit? Nej. Om de suttit några stycken, flera namn nämns, och planerat detta, är det ett brott? Uppenbarligen kände britterna till det då de lyckades skaffa sig en tjallare där, den person som lurade Micael Campbell i fällan. Ingen annan av de som nämns tog sig utanför Irland.
Nu riskerar Liam 20 år i ett fängelsesystem ökänt för anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna. Sunday World citerar ett uttalande som kallar det för ”helvetet på jorden”. Usla levnadsvillkor och extremt våldsamt. ”Europeiska Kommittén för hindrandet av tortyr och inhumant eller förnedrande behandlande eller bestraffande” (CPT) har konstaterat att staten fortsätter att inkräkta på fångars rättigheter. Våldet kommer från både vakter som medfångar. Kommitténs senaste rapport lyfte särskilt fram fall då extremt våld, såväl fysiskt som psykiskt, utfördes av vakterna. Fångar som klagar på förhållandena har misshandlats av vakterna.
Likaså är våldsnivån mellan fångarna extrem med sexuellt utnyttjande, hot och misshandel. Att sådant sker är inget vakterna lägger sig i. I flera fängelser existerar stora sovsalar fortfarande. I dessa råder en extrem våldssituation. CPT konstaterar att endast isoleringscellerna var de enda säkra för fångarna om de skulle undvika våldet. Där, dessa ofta smutsiga och trånga, får de dock inte tillgång till någon aktivitet, inga besök. Alltså, fångar som bad om skydd gavs istället isolering och bestraffning. Fångar uppgav för CPT att de var så desperata att, för att slippa sovsalarna de var beredda att döda en medfånge för att få det eftertraktade avskiljandet och därmed få känna sig säkrare. Andra sökte sig dit också för att inte tvingas in i drogmissbruk eller få HIV, som ökar på fängelserna, eller Hepatit C, som likaså ökar. Likaså för att inte hamna i skuld till drogförsäljaren, som därmed kunde begära antingen pengar från anhöriga eller tjänster.
Trots dålig journalföring visar medicinska data på hög numerär av skador tillfogade genom våld. Även om hälsovården tycks ha förbättrats, enligt CPT, konstaterar man dock att journaler inte stämmer med vad den skadade fången uppgivit som orsak.
Hygienen är helt eftersatt, en dusch i veckan tillåts. Inga aktiviteter. Fångar uppger att de inte fått motta besök från anhöriga på flera månader. CPT betonar att de fåtaliga besöken isolerar fången från omvärlden och måste utökas.
Maten är snål, små portioner, enahanda och dålig, ingen frukt, inga grönsaker.
Kommittén menar att fångar, som Liam, som fängslats utifrån en europeisk arresteringsorder, rutinmässigt befinner sig under villkor som kränker deras mänskliga rättigheter. Uppgifter som gjort att flera EU-länder tidigare vägrat utlämna till Litauen. Dock inte den irländska fristaten.
Den brittiska delen av Irland har dock en annan syn. Victoras Michailovas var efterlyst med en europeisk arresteringsorder, för att avtjäna tre och ett halvt år för narkotikabrott. Högsta domstolen i Belfast beslutade att han inte kunde utvisas till sitt hemland Litauen då han där skulle utsättas för landets inhumana fängelser. Han hade överklagat en tingsrätts tidigare dom om utlämning med hänvisning till artikel 3 i Europakommissionen för mänskliga rättigheter,(ECHR). Domare McCloskey yttrade: Efter att ha sett över hela historien kan slutsatsen som dras i artikel 3 i ECHR hänföras till Mr Michailovas, i händelse av hans utlämnade till Litauen för att fullborda sitt straff, utan tvekan gäller.” Men för domarna i den sydliga delen av ön gäller ingen artikel 3. Ingen Europakommission för några rättigheter alls. Borde vi vara förvånade? Nej, men förbannade.
