Serien baseras på Patrik Radden Keefes bok med samma namn. Bortsett från allt annat gör Keefe Marian Price till den som mördar Jean McConville utan något som helst bevis, inga vittnen, inget annat än hans egen gissning. Marian var inte med. Hon har inget att göra med dödandet. Nu har hon stämt honom för att ha påstått detta.
Texten nedan är hämtad från judecollins.com
”Jag har just lyssnat på en diskussion på BBC:s Raidio Uladh kring en ny dramaserie kallad ”Say Nothing”. Den koncentrerar sig tydligen på dödandet av Jean McConville där Dolours och Marian Price figurerar. En av personerna som pratade på Raidio Uladh talade om den moraliska plikten att göra en sådan serie och att dödandet av Jean McConville var ” ett krigsbrott”.
Jag delar verkligen inte någon av de tankarna. Willam Crawley funderade på vad människor som aldrig hört talas om Jean McConville skulle få ut av serien. Oavsett utlandet kan det inte finnas någon på Irland som inte känner till namnet. Mamma till tio barn används hon igen och igen för att illustrera IRA:s barbarism.
Förvånande nog gjorde Malachi O´Doherty, en annan i programmet, påpekandet att Jean McConville anklagades för att tjalla åt myndigheterna om IRA- aktiviteter och att det fanns en logik i att tjallare dödades. Logik eller inte, det är vad som alltid händer tjallare eller spioner i en tid av konflikt. Det ser vi gång på gång i olika filmer eller böcker och tjallares eller spioners död är sällan skildrad på ett sympatiskt sätt.
…
Dödandet av Jean McConville har använts gång på gång som ett bevis på IRA:s barbari. Det är sant att hennes död förorsakade stor skada
för den familj som blev kvar. En sak kan vi dock vara klara över: IRA trodde hon var en tjallare. Annars skulle de inte gjort sig besväret med att kidnappa henne, döda henne och låta hennes kropp försvinna.
Ändå understryks den delen av historien sällan – att IRA misstänkte henne för att var en tjallare och att det var därför de dödade henne, inte för att de var psykopater som slumpmässigt plockade folk ur den nationalistiska befolkningen och dödade dem utan orsak.
Den andra aspekten av diskussionen på radion som jag tyckte var deprimerande var att, åter igen, man talar om Jean McConville som hon vore unik.
Jag är inte den förste att göra jämförelsen, men var Joan Connollys död inte tillräckligt barbarisk för en sådan dramaserie? Joan Connolly dödades av fallskärmssoldaterna.(Ballymurphy massacre, augusti 1971) Hon sköts när hon gick ut för att hjälpa en ung pojke (Noel Philips), som hade skjutits och skadats av samma soldater och lämnade den säkerhet hon befunnits sig i. Joan sköts flera gånger i huvudet och kroppen, skador så kraftiga att delar av hennes ansikte skjutits bort. Obduktionen av Joan visade att hon blött ihjäl.
Ögonvittnen till händelsen hävdade att Joan tydligt vägrades medicinsk hjälp, hennes rop på hjälp ignorerades. Hennes man kunde först inte identifiera henne, så svåra var skadorna i ansiktet. Först vid tredje försöket kunde han säga att det var hon, beroende på färgen av hennes hår.
Hon blev ett offer för den brittiska armén, som vi informerades om var där för att upprätthålla lag och ordning.
Det finns utan tvekan hundratals kvinnor som dog under ´the Troubles´, men särskild medkänsla för henne och fördömande av de
som dödade henne är reserverat för Jean McConville. Ingen kan förneka att denna tiobarnsmammas död var brutal. Men medan vi hör om den igen och igen hör vi sällan om Joan Connolly, en åttabarnsmamma, som brutalt mördades av män betalda av skattepengar för att upprätthålla lag och ordning.
Om du inte kan räkna ut varför vi så frekvent hör om Jean och så sällan om Joan är du antingen helgonlik i din oskuldsfullhet eller en idiot i din okunnighet.”
