(Text in English, further down)
Vilda gissningar och lösa anklagelser i ny bok om the Troubles
När en bok gör anspråk på att redovisa sanningen, att den är dokumentär, skärps kraven för vad man kan och inte kan påstå, vad som kan och inte kan skrivas. När boken ”Say nothing – a true story of murder and memory in Northern Ireland” nu kommer ut på svenska är det extra viktigt att förhålla sig till detta. Boken, som alltså, även i sin undertitel, påstås vara en exakt återgivning av ett händelseförlopp, måste i så fall vara sann. Och det enda vi med säkerhet kan veta är att den är ett påstående, ett obevisat sådant.
Den historiska återgivning vi kan följa i boken är förvisso, av allt att döma, korrekt. Beskrivningarna av hur Belfast tedde sig under the Troubles är målande och intressanta. Om man utgår ifrån det faktum att det finns förhållandevis lite skrivet på svenska om Irlandskonflikten så kan denna bok, åtminstone till viss del, utgöra en någorlunda målande beskrivning av händelseutvecklingen under Provisoriska IRA, Sinn Féins framväxt som det stora republikanska alternativet och även om en del centralfigurer som Brendan Hughes, systrarna Marian och Dolours Price, men också de för allmänheten kanske mer bekanta Gerry Adams och Martin McGuinness. Boken beskriver också intressanta historiska skeenden som bilbomberna i London 1973. Detta gör de vilda gissningarna och lösa anklagelserna som boken mynnar ut i extra allvarliga.
Hela boken är i praktiken ett upplägg för att tala om det fåtal personer som försvann spårlöst under the Troubles och som Provisoriska IRA legat bakom. Ett av dessa fall rör småbarnsmamman Jean McConville som fördes bort från sitt hem i Divis Flats i december 1972. Orsaken till Provisoriska IRA:s agerande är enligt flera källor, bland andra Brendan Hughes, att McConville skulle ha samarbetat med ockupationsstyrkorna, den brittiska militären. Hon ska ha varit en av dem som förrådde och sålde ut sina grannar såväl som sitt land. Efter sig lämnade McConville 10 barn. Dessa har under sina liv kämpat för att få reda på vad som hände deras mor.
Detta ska ses mot bakgrund av Boston-projektet. Boston-projektet var ett initiativ från bland andra historikern och journalisten Ed Moloney i samarbete med Boston college som gick ut på att intervjua före detta stridande på båda sidor, såväl lojalister som republikaner. Premissen för intervjuerna var att dessa skulle bli offentliga först efter den intervjuades död. Så blev det inte. Brittiska myndigheter använde material från Boston-projektet i ett flertal rättegångar, framförallt mot före detta medlemmar i Provisoriska IRA. En av de intervjuade är Dolours Price som erkänner att hon fanns på plats vid avrättningen av Jean McConville. Precis i slutet av boken kastar författaren fram påståendet att den som höll i vapnet när McConville avrättades var Marian Price, Dolours yngre syster. Det enda beviset för detta är en indicium som Marian Price själv tillbakavisat. Trots att många dömdes på lösa grunder med stöd av material från Boston-projektet åtalades inte ens Marian Price för avrättningen av Jean McConville. Således är bokens författare endast ute efter att smutskasta en person som redan har levt ett hårt liv och är djupt märkt av den hänsynslösa repression som den brittiska staten utövar mot irländska republikaner.
Om man ska säga något positivt om de rallarsvingar författaren delar ut är det, möjligtvis, att den också tydliggör den så hyllade Gerry Adams och hans falskspel, såväl gällande sin inblandning i Provisoriska IRA:s verksamhet som hur han inte bara vänt sina forma kamrater ryggen utan även stuckit en kniv i deras ryggar. Den här boken gör inte irländsk republikanism en tjänst och den utgår från en kålsuparteori som säger att det inte är ens fel att två träter. Istället för att klargöra den brutala ockupationen som orsak till det väpnade motståndet får den det att framstå som att de sex grevskapen på norra Irland var en ganska bra plats att leva på innan de otacksamma irländarna drog igång the Troubles. Det är en dålig bok. Om du mot förmodan måste läsa den, var kritisk.
Wild guesses and loose accusations in new book about the Troubles
When a book claims to be true, to be a documentary, it strenghtens the need to be exact of that is possible and not possible to assert. What can be and what cen’t be written. When the book ”Say notthing – a true story of murder and memory in Northern Ireland” now comes in Swedish, it’s extra importent to relate to that. The book, who has a subtitle that claims that it’s true, needs to be true. And the only thing we can know for sure is that is just pointing fingers, with a big lack of evicence.
The historical reproduction is, to be honest, pretty accurat. The decription of what Belfast was like during the Troublies is well painted and interesting. If we assume that this is one of a few books in Swedish about the conflict in Ireland, this is a good book in many ways. It describes important events such as the forming of the Provisional IRA, Sinn Féins way to the top of Irish politics and some central figures in the time such as Brendan Hughes, the Price sisters, Dolours and Marian, and some people who’s maybe even more famous, such as Gerry Adams and Martin McGuinness. The book even decribes some intresting historical events such as the London bombings in 1973. This mages the guessworks and the loose accusations that the book builds up even more serious.
The hold book is a set up to talk about the few people who dissapered during the Troubles and that the Provisional IRA is behind. One of the cases is Jean McConville who was abducted from her appartment in the Divis Flats in december 1972. The reason she was abducted was, according to many sources, for example Brendan Hughes, that McConville wa scooperating whit the occupation forces. The British military. She was one of them who ratted down her neighbors and betrayded her land. Jean McConville was a mother of ten children. Her children have fought lives to find out what happended their mother.
This needs to be seen in the light of the so called Boston project. The Boston project was an initiative by, among others, the historian and journalist, Ed Moloney, in cooperation with the Boston College. The project was to interview fighters from both sides during the Troubles. Both republicans and loyalists. The premise was that the interviews would be avalible for researchers just after the death of the interviewed person. That did not work. British authorities used the material from the Boston project in trails against former members of the Provisional IRA. One of the interviewed ex-members of Provisional IRA was Dolours Price. She admited that she took part in the execution of Jean McConville. In the few last sides of the book the author accuses Marian Price, Dolours younger sister, to be the one who pulled the trigger during de execution of Jean McConville. The book is accordingly written to drag one singel person in the dirt. This is a person who has suffered and is deeply scarred by the British states repressiosion against Irish republicans.
If we are to say something positive about this authors insults and accusations both with and without substans, it would be that it tells a true story about Gerry Adams. It tells a lot about his rackets, both accordint to his involvment in the Provisional IRA as his tendency to put a knife in the back of his former comrades. This book does not do the Irish republicanism any favours. It assumes that both parts in the conflict during the Troubles is as bad. Instaid of telling the story about a brutal occupation and the reactions against it, it makes the reader think that everything was good in the six counties befor the Irish started the Troubles. It’s a bad book. If you need to read it, be critical.
