Häxjakt mot den republikanska rörelsen.
(Text in English, further down)

På skärtorsdagen, precis innan de årliga firandena av påskupproret 1916, avled en civilperson till resultat av skadorna från en förlupen kula, riktad mot den brittiska polismakten under en av deras trakasseringsoperationer i den irländska stadsdelen Creggan i Derry. Den 29-åriga journalisten och rättighetsaktivisten Lyra McKee förlorade sitt liv i en hemsk och ytterst tragisk händelse. Varje civilt liv som går till spillo är ett för mycket. Vi i Irlandinormation vill också sända våra kondoleanser och vårt deltagande i sorgen till Lyras familj, vänner och flickvän.

I efterdyningarna till denna tragiska händelse har dock reaktionära krafter och motståndare till den republikanska rörelsen sökt profitera politiskt på det inträffade, och en häxjakt mot republikaner har inletts. I flera tidningar har den av dem så kallat “dissidenta” republikanska rörelsen fördömts, och förslag på att inskränka demokratin genom avsteg från demonstrationsfriheten har till och med förts fram.

I dagsläget har IRA tagit på sig ansvaret för dödsfallet samt även uttalat en “full and sincere apology” för det inträffade. Att en civilperson omkommer är alltid djupt tragiskt, och att ansvarig grupp måste uttala en allvarlig ursäkt för det inträffade var även något som Saoradhs huvudtalare, Dee Fennel, påpekade redan under partiets påskmanifestation i Dublin, alltså innan IRA själva hade gått ut med att de var ansvariga. Att alla anser att det inträffade är hemskt och djupt tragisk råder det inga tvivel om. Trots detta söker media och andra politiska grupper lägga skulden på den republikanska rörelsen, och framställa det som att de bagatelliserar det inträffade. Bland annat riktas denna typ av kritik mot Saoradhs ordförande Brian Kenna, då han uttryckt att han ser det inträffade som en tragisk olyckshändelse. Efter att ha varit på Saoradhs manifestation och även träffat flera representanter för partiet, är vår bild att de inte på något vis förringar det inträffade, utan är djupt berörda över vad som hänt. Detta är inte ett spel för gallerierna.

Angående Kennas uttalande måste vi däremot instämma med vad han sagt. Det är djupt tragiskt, minst sagt, men det kan ändå inte des som annat än just en olyckshändelse. Huruvida en person som vi kan anta ansåg sig försvara sitt område mot ett angrepp från en främmande makt, efter flera dagar av trakasserier, skjuter mot dessa, är rätt eller fel är inte upp till oss att avgöra. Vi bor inte där och vi är inte de som lever under oket av den brittiska ockupationsmaktens repression. Att det däremot varit just skott riktade mot sagda ockupationsmakt, och utan någon som helst avsikt att träffa den nu avlidna kvinnan, finns det dock ingen anledning att tvivla på. Per definition rör det sig alltså om just en olyckshändelse. En högst tragisk olyckshändelse, där det måste förväntas att rutiner ses över och det görs allt för att det inte ska ske igen, men likväl en olyckshändelse.

Samtidigt har också den katolska kyrkan passat på att uttala sig, och mena att det ockuperade norra Irland inte behöver befrielse från Britterna, utan från Saoradh. Samma kyrka har gråtit krokodiltårar över Lyras död, samtidigt som de själva menar att homosexualitet är en synd som leder till helvetet, vilket enligt dem själva alltså skulle gälla henne, då hon hade en flickvän.

Den politiska häxjakt som nu förs mot den republikanska rörelsen i allmänhet, och Saoradh i synnerhet, är dock bortom all reson. Att Saoradh på något vis skulle vara ansvariga för det inträffade och ligga bakom den senaste tidens oroligheter i Derry, samtidigt som det blundas för ockupationsmaktens kontinuerliga trakasserier, är absurt. Att grunden till konflikterna i de ockuperade områdena ligger i den ideologiska ståndpunkten att sträva efter en enad socialistisk republik, byggd på principerna i proklamationen av 1916, som också ratificerades av det första, och legitima, Dail Eireann (det irländska parlamentet) 1919, är än mer absurt. Att det kapitalistiska systemets individualism och exploatering av arbetarklassbefolkningen samt, ockupationsmaktens trakasserier av irländska områden, kommer att leda till motstånd, vilket ibland kan ta sig våldsamma uttryck, är en rimligare analys. Att ökad repression och inskränkande av demokratin på något vis skulle vara vägen framåt, är om något det mest absurda.

Vad som behövs är tydligt samma som alltid. Ett enat Irland med rättvisa, trygghet och jämlikhet för alla, där varken ungdomar i Creggan behöver utsättas för trakasserier av en repressiv ockupationsmakt, eller unga lovande journalister behöver rädas förlupna kulor. Där hemlösheten inte behöver öka och familjer vräkas från sina hem, samtidigt som multinationella företag kammar hem miljardvinster utan att skatta. Där den irländska befolkningen, oavsett deras härkomst eller religion, äger sitt land från plogen till stjärnorna, utan att sugas ut av utländskt kapital och inhemska kapitalister.

Alltså just det som den republikanska rörelsen på Irland står för.


Witch hunt against the Republican movement.

On Maundy Thursday, just before the annual celebrations of the 1916 Easter uprising, a civilian died as a result of the injuries inflicted by a bullet aimed against the British occupying forces during one of their harassment operations in the Irish district of Creggan, Derry. 29-year-old journalist and rights activist Lyra McKee lost her life in this horrible and most tragic event. Every civilian life lost is one too many. We in the Ireland Information Group of Sweden want to send our deepest condolences to Lyras family, friends and girlfriend.

However, in the aftermath of this tragic event, reactionary forces and opponents of the republican movement have sought to profit politically on the occurrence, and a witch hunt against republicans has begun. In several newspapers, the so-called “dissident” republican movement has been condemned, and proposals to restrict democracy by infringing on the freedom to hold public protests have even been put forward.

The IRA has now claimed responsibility for Lyras death, and offered a “full and sincere apology” to her family and friends. They have also stated that they “have instructed our volunteers to take the utmost care in the future when engaging the enemy, and put in place measures to help ensure this”. The death of a civilian is always deeply tragic, and the need for the responsible group to offer a sincere apology for what happened was something Saoradh’s main speaker, Dee Fennel, pointed out during the party’s Easter manifestation in Dublin. That is, before the IRA itself had publicly stated that they were responsible. The fact that everyone feels that what has happened is terrible and deeply tragic is without a doubt. Despite this, the media and other political groups are seeking to lay blame on the republican movement as a whole, and accuse republican groups of downplaying what has happened. As an example, this kind of criticism has been directed against Saoradh’s chairman Brian Kenna, when he stated that what happened was a tragic accident. After having been at Saoradh’s manifestation, and also having met several representatives of the party, our image is that they are all deeply concerned about what happened. It is not just window dressing.

Regarding Kenna’s statement, however, we must agree with what he said. It is deeply tragic, to say the least, but it can still not be seen as anything other than an accident. Whether or not someone whom, we can only assume, considered him- or herself defending an area from an attack by a foreign regime, and this after several days of serious harassment, shooting against the oppressors is right or wrong, is not for us to decide. We do not live there and we are not the ones living under the yoke of the repression of British occupation. However, that it was a bullet aimed at said occupying force, and without any intention of striking the now deceased woman, can be said without any doubt. It is, therefore, by definition, an accident. A most tragic accident, where it must be expected that the routines around what happened are reviewed and that every effort is taken to avoid it happening again (as the IRA have also already stated), but nevertheless an accident.

At the same time, the Catholic Church has also taken the opportunity to express its opinion and put forth the idea that the occupied north does not need relief from the British, but from Saoradh. The church has cried crocodile tears over Lyra’s death, while at the same time they themselves view homosexuality as a sin that leads to hell, which, according to the church, would apply to her, as she had a girlfriend. The hypocrisy is baffling.

The political witch hunt that is now being brought against the republican movement in general, and Saoradh in particular, is beyond all reason. The claim that Saoradh in any way would be responsible for what happened and should be viewed as the factor behind the recent unrest in Derry, while at the same time looking the other way regarding the occupying power’s continuous harassment, is absurd. The idea that the reason for the conflicts in the occupied areas is the ideological stance to strive for a united socialist republic based on the principles of the proclamation of 1916, ratified by the first, and legitimate, Dail Eireann (the Irish parliament), is even more absurd. The fact that the exploitation of the working class population under the capitalist system, and the harassment by the occupying power against Irish communities, will lead to resistance, which can sometimes take violent forms, is a more reasonable analysis. The idea put forward by some, that increased repression, and limitations of democracy, would in any way be the way forward, is, if anything, the most absurd.

What is needed is clearly the same as always. A united Ireland with justice, security and equality for all. A united Ireland, where neither the young people of the Creggan need to be harassed by a repressive occupying force, or young promising journalists need to be afraid of stray bullets. A united Ireland, where homelessness does not have to increase and families are not evicted from their homes, while multinational corporations are making billions while evading taxes. A united Ireland, where the population of the island, regardless of their origin or religion, owns their land from the plow to the stars without being exploited by foreign interests or domestic capitalists.

A united Ireland in accordance with what the republican movement stands for.

Kategorier: Nyheter