Efter folkräkningen i norr, som visade för första gången en majoritet katoliker, (45,7 mot 43,5 protestanter), har idén om folkomröstning om gränsen fått ny fart. Nu ligger inte ett enat Irland i frågan om gränsen i geografi eller demografi. Den handlar om att göra upp med den sekteristiska uppdelningen av människor. Som konstitutionella nationalister har Provisoriska Sinn Fein (PSF) bara representerat katolikerna och lämnat de andra åt Democratic Unionist Party (DUP). Det misstaget har fördjupat den sekteristiska delningen och förpassat frågan om enande till samma sekteristiska mönster.
I sitt nuvarande avståndstagande från konfliktens aktörer menar PSF att ingen irländare någonsin vaknade upp en morgon och tyckte att konflikten var en bra idé. Nu är det ju så att några faktiskt gjorde det. Varför tror de att PIRA bildades?
Missnöjda med IRA-ledningens vägran 1969 att ta kampen i norr, bröt sig en grupp äldre republikaner ur och inledde en väpnad kamp för att få ut britterna. De var emot medborgarrättsrörelsens försök att reformera staten. Istället försökte de förstöra den. Idag administrerar PSF den staten för den brittiska regeringens räkning. IRA:s kampanj baserades på att britterna inte hade någon rätt att vara på Irland. I Långfredagsavtalet ändrade sig PIRA och accepterade den rätten. Det var vad som tillät dem att träda in i den politiska sfären. De gav upp sina vapen som ett preludium inför att administrera vad de brukade kalla brittiskt styre på Irland.
Idag lever PSF i ett parallellt universum. Det har aldrig varit mera enhet mellan protestanter och katoliker än nu. Inför nödvändigheten att hantera levnadskostnadskrisen, dyrtiden, men där finns ingen som förmår eller har viljan, att utveckla den enheten. En republikansk linje vore att leda en massrörelse av protestanter och katoliker mot orättvisorna, fattigdom och hunger, som en avspegling av den ”Outdoor Relief”- rörelse som fanns på 30-talet.(Den krossades av unionistpartiet och katolska kyrkan, båda rädda för att den gudlösa kommunismen skulle stärkas).
Istället söker PSF tvångsmässigt ett geografiskt enat Irland. De är uppenbart omedvetna om den växande enheten mellan människor som vill ha slut på barnens hunger och fattigdom och att tusentals nu får förlita sig på matutdelning. Irlands rikaste parti låter sig inte styras av dylikt.
Deras lösning på levnadskostnadskrisen är att kopiera den mest berömde av alla katolska nationalister, Daniel O´Connell, som bad den brittiska regeringen om pengar för att föda det irländska folket under den stora hungern. Han var ganska populär han också.
