(Text in English, further down)

Arbetarklassen fortsätter att angripas på allt fler områden och med olika medel. Överklassens, oligarkernas och diktatorernas imperialistiska krig och ockupationer, lönedumpning som ställer arbetare mot arbetare och kapitalismens globala utnyttjande av dåliga arbetsförhållanden skadar vår klass.

På Irland, i Rojava och Palestina kämpar folken mot ett av kapitalismens grövsta uttryck; imperialistiska ockupationer. Motståndet tar och har alltid tagit sig olika uttryck men förtryckets ansikte och mekanismer är de samma.

I år vill vi minnas och hedra de kamrater som i sin kamp mot förtrycket har stupat eller gett sina liv. Vi minns Bobby Sands, Patsy O’Hara och alla de andra som dog under hungerstrejken 1981. Vi minns kämpar som Brendan Hughes som aldrig övergav sina ideal och kritiken av hur Sinn Féin sålde ut deras kamp för ett fritt Irland.

Men vi minns inte bara de kamrater vars minne bevaras på muralmålningar och i sånger. Vi minns också alla de tusentals ansiktslösa arbetare som får sätta livet till på jobbet, varje dag och i alla länder världen över, ihågkommna bara av de närmast sörjande.

Vår hämnd kommer finnas i våra barns skratt, men också i att göra allt som står i vår makt för att skapa ett nytt, rättvist och klasslöst samhälle.

Föreningen Irlandinformation
2022-05-01


The working class continues to be attacked in more and more areas and by various means. The imperialist wars and occupations of the upper class, the oligarchs and dictators, wage dumping that puts workers against workers and the global exploitation of poor working conditions by capitalism are damaging our class.

In Ireland, Rojava and Palestine, the people is fighting against one of the grossest expressions of capitalism; imperialist occupation. The resistance takes and has always taken on different expressions, but the face and mechanisms of oppression are the same.

This year we want to remember and honour the comrades who in their fight against oppression have fallen or given their lives. We remember Bobby Sands, Patsy O’Hara and all the others who died during the hunger strike in 1981. We remember fighters like Brendan Hughes who never abandoend his ideals, nor his criticism.

But we do not only remember the comrades whose memory is preserved in murals and in songs. We also remember all the thousands of unknown workers who have to put their lives on the line, every day and in all countries around the world, remembered only by those closest to the bereaved.

Our revenge will be in our children’s laughter, but also in doing everything in our power to create a new, just and classless society.

Ireland Information Group of Sweden
2022-05-01