Trots att intresset för och oppositionen mot det ”irländska protokollet” mildrats och knappt stör ens de unionistiska väljarna längre, fortsätter DUP och TUV att nästan enbart fokusera på detta. Något som riskerar att minska deras väljarbas än mer. DUP har sagt att de inte kommer ta sina platser efter valet om inte protokollet ändras.
En katolsk kyrka i Magherafelt, Co Derry, blev vandaliserad av ett gäng lojalistiska ungdomar nyligen. Vaser slogs sönder, ljus och mässböcker slängdes över golvet. En präst som upptäckte vad som pågick möttes av sekteristiska glåpord. Det är den andra attacken på en katolsk kyrka i år.
IRSP, som ställer upp i valet den 5:e maj, har drabbats av ett nytt hinder, förutom den nedstängda Facebook-sidan vi tidigare skrivit om, har de nu fått sitt konto på Ulster Bank stängt. PSNI verkar också särskilt välja IRSP-medlemmar att trakassera nu, valkampanjens ansvarige utsattes för en razzia och fick sitt hem genomsökt, något som hindrat kampanjen, valarbetare stoppas för visitation, etc. En begravning i Strabane av IRSP-medlemmen Eddie McGarrigle, attackerades av polis, som också grep ett antal ur kortegen
En 13-årig pojke greps och blev brutalt misshandlad av PSNI i Coalisland. Han tycks ha valts ut ur en grupp ungdomar, då hans föräldrar är republikaner och aktiva i Saoradh. Pojken trycktes upp mot en järngrind, släpades ner för en trappa och försågs med handklovar innan han fördes till polisstationen.
Ny bok: Seamus Kearney: No Greater Love. The Memoirs of Seamus Kearney. “ A must read memoir”, skriver en recensent. Titeln är hämtad ur Johannes-evangeliet, ”Det finns ingen större kärlek än att man offrar sitt liv för sina vänner”, de ord Bobby Sands sade till Fader Faul, för att motivera sin hungerstrejk. En berättelse om en ung man från Belfast som ansluter till IRA och 1977 döms till 14 års fängelse. Han hamnar i Long Kesh där han och hans kamrater uthärdar brutal tortyr, ständig misshandel och förnedrandet i att leva i sin egen skit. Kampen för politisk status krävde närmast omänsklig styrka från fångarna. Den kamp som fördes innanför murarna är en viktig del av Irlands moderna historia. Verkar mycket läsvärd.
Ny bok: Deidre Finnerty: Bessborough. I utkanten av Cork låg ett av Irlands första och största institutioner för ensamstående gravida kvinnor och deras barn. En försmak av helvetet. Att det inte tycks finnas någon ände på de grymheter kvinnor utsattes för i den bigotta Fristaten, vittnar den rad av böcker som ständigt utforskar nya förfärligheter. Bessborough styrdes av nunnor tillhörande ”Sisters of the Sacred Hearts of Jesus and Mary”. De 10,000 kvinnor som passerade dörren till institutionen gavs nya namn, deras rätta identitet hemlighölls. De var där för att föda, barn de inte fick behålla. Närmare 9 000 barn föddes där. ”Irland spärrade in fler gravida kvinnor än något annat land i världen under 1900-talet”, skriver författaren. Arbetet var slitsamt och kosten usel. En barnmorska som arbetade där ett år på 50-talet berättar att de födande inte gavs någon smärtlindring, – De måste bara stå ut och lida, svarar en nunna. När barnmorskan frågar efter nål och tråd för att sy ihop en föderska som spruckit, får hon svaret att det aldrig används, ”De får stå ut med sin smärta… nunnan säger att de skall göra bot för sin synd.” Inte behöver vi återigen understryka att den katolska kyrkans ställning på Irland idag är kraftigt försvagad.
