Belfast Telegraph rapporterar att det under de senaste tre åren räknar med att 17 000 personer, avlidit i väntan på vård, bara under senaste året är den siffran 7 600. (Under 30 år av krig där dog ca 3 500.)
Från vårdandställda har nödropen kommit varje år. Stormont har inte varit i arbete, ingen budget, inga pengar. Provisoriska Sinn Fein vägrade länge, efter Martin McGuinness död, att ta sina platser om inte deras språklag gick igenom. Allt stod stilla och inget gjordes åt en katastrofal situation på sjukhusen. Här är resultatet. Det är samtidigt att notera hur dessa siffror, liksom de för antalet självmord i norr, blir en notis i nyhetsflödet medan den bomb som skadar en polis, den protest mot razzior och trakasserier som slutar i upplopp, läggs på första sidan och väcker samfälld indignation från hela det politiska fältet.
Så glöm inte bort det våld som det kapitalistiska samhället utövar, det vardagliga strukturella våldet som besparingar, indragningar, åtstramningar eller vad de nu kallar likstaplandet.
Under kapitalismen är det alltid en del av befolkningen som ses som ”överflödiga”, undgängliga, pga att systemets resurser ”inte räcker till alla”, är du då gammal och sjuk är du definitivt inte prioriterad, så sluta beröm er över nån slags humanism när det bara handlar om affärsmässighet.
Frihetskampen kan ibland vara hård och blind men i sista änden är det den som vill och kan rätta till det hela. Kampen för en demokratisk socialistisk republik är motsatsen till vad som skett och sker i de sex grevskapen
