Så har det hållits lokalval i Storbritannien och resultaten verkar inte ha gått de styrandes väg helt och hållet. Så kan det gå om väljarna fått för sig att man misskött sig. Inte alltid dock, vilket vi här i Sverige är väl medvetna om. Nåväl, vad som intresserar oss här är hur det gick i den ockuperade delen av Irland. Provisoriska Sinn Fein blev där det största partiet i valet till Stormont, det lokala parlamentet. I Belfast vann nationalistpartier med 43,4% mot unionister som fick 33,5%. Överlag fick PSF 29,0%, DUP 21,3% (-6,7%), Alliance 13,5% (+4,5), UUP 11,2 (-1,7), TUV 7,6% (+5,1), SDLP 9,1( -2,9), PBP 1,1% (-0,6), Oberoende 3,7% (-).
SDLP och UUP verkar bli de stora förlorarna i valet, de förra kanske för att de lät sig backas upp av partier från syd, såväl från Fine Gael, Fianna Fail som Labour, vilket inte gått hem på deras valmöten, de senare då de unionistiska väljarna valt de mer hårdföra partierna.
Valdeltagandet låg kring 65% och de republikanska organisationerna hade uppmanat till bojkott av valet.
Då PSF blir största partiet i Stormont och därmed får posten som förste minister, bekräftade DUP:s ledare Jeffrey Donaldson att han kommet att lämna in veto mot formerandet av en ny maktdelande Exekutiv. Detta är inget nytt, Donaldson har flera gånger tydligt talat om att han inte kommer vara del av en regering som skulle ledas av Michelle O´Neill, PSF:s ledare, likaså om det inte blir tillräckliga förändringar av det irländska protokollet, som unionisterna hävdar separerar de sex grevskapen från Storbritannien.
Mary Lou McDonald, PSF:s ordförande, hyllade förstås partiets framgång i norr. ”Kom bara ihåg att det här stället organiserades för mer än 100 år sedan för att försäkra sig om att Michelle O´Neill aldrig skulle kunna ta platsen som förste minister. Det är en stor stund för jämlikhet”, sade hon. Likaså trodde hon att en folkomröstning om ett enande av Irland kan komma att äga rum inom fem år.
IRSP:s Dan Murphy lyckades inte i västra Belfast, fick ändå 1 100 röster, detta får ändå ses som ett bra resultat med tanke på de trakasserier partiet utsatts för under valkampanjen, bl.a. blev kampanjledaren arresterad en vecka innan valdagen. Inte heller i Foyle (Derry) blev IRSP:s kandidat, Colly McLaughlin, vald.
För väljarna tycks levnadsomkostnader och sjukvård varit de viktigaste frågorna. Att DUP då så nästan totalt tjatat om det irländska protokollet, tycks inte ha gynnat dem. Att DUP stödde Brexit, som gav upphov till det protokoll man nu rasar emot, har retat många unionister som gått till det mer hårdföra TUV. Alliance har vunnit mittfältet, de väljare som är trötta på den sekteristiska stamfejden mellan nationalister och unionister.
Så vad kan vi säga om detta? Att det ”Orangeistiska kortet” spelades ut, Donaldson försökte skrämma sina trogna tillbaka för att rädda unionen, men det fick inte samma betydelse som förr. Att nordirländare är en pragmatisk samling. Det parti som verkar kunna bli störst röstar man gärna på, då kanske det partiet får något gjort och ”jämlikhet”, för att citera McDonald, har man inget emot. Men att diskrimineringen försvinner, eller minskar, skapar ingen republik. Att man litar till den demografiska faktorn visar partiets tro på att via en folkomröstning ena Irland. Att det är ett tveeggat svärd kan man få indikationer på genom de enkäter som visat att en majoritet föredrar att vara kvar i Unionen. Vad skulle en förlust i en sådan omröstning innebära? Fundera på det. PSF lockar numera väljare över alla klassgränser, vilket de förstås gläds över, men är också en indikation på vad partiet blivit, ett pragmatiskt konstitutionellt småborgerligt parti, beredda att regera under den brittiska kronan. PSF, en gång ett republikanskt socialistiskt parti, med syftet att omvandla Irland till en socialistisk republik, har blivit förvaltare av det brittiska styret. Deras tidigare insatser i regeringen i Stormont har varit att privatisera offentlig verksamhet, att lätta på skattebördan för multinationella, att negligera de behov som krävts för en bättre sjukvård, mm, allt efter den brittiska regeringens nyliberala politiska linje. Kommer något av detta ändras nu? Samma regering sitter i London och öser miljarder över den lilla enklaven, oförmögen att försörja sig själv, dess politik bestämmer Stormonts. Visst, det är en symbolisk seger för de som nu ville ha en sådan, men låt inte oss andra tro något annat.
